Jag är ingen Stockholmare. Inte ordentligt i alla fall. Jag bor i en förort till Stockholm, men jobbar inne i stan. Det har bara varit så de senaste 6 åren ungefär. Innan dess så växte jag upp i lilla Hässleholm, nere i Skåne. Men jag var ingen skåning heller, för den delen. Jag föddes i Falun och spenderade mina första 3 år i livet där. Det, kombinerat med min mamma som pratar dalmål, så fick jag aldrig någon ren skånsk dialekt. Detta ledde till att jag kunde klassas som att jag kom till Skåne utifrån, vilket jag såklart gjorde, men det anmärktes på det. I mina första skolår så kunde jag ibland bli mobbad för att jag inte hade skorrande R eller kraftiga diftonger i mitt tal. Inte så konstig grej egentligen, barn går oftast på det som är annorlunda.
Under min uppväxt så fick man höra väldigt mycket om andra delar av Sverige, dels i skolan såklart men även från folk som pratade om ställen rent allmänt. Varje gång Stockholm kom på tal, så blev de flesta lite röda i blicken. Det talades om hur fisförnäma (ett ord jag hörde väldigt ofta) folk i Stockholm var, hur dumma de var eller hur enormt otrevliga alla där är. Jag fick även höra att kriminaliteten var skyhög där, så jag som en liten pojk får den überklara bilden i huvudet över hur folk blir mördade när som helst på dagen, mitt bland folk och man blir rånad minst en gång i veckan och har man en bil och parkerar den nånstans, så är det bäst att man inte lämnar den ur syne i mer än en halvtimme annars är den stulen på en gång. Det var då inte saker jag hittade på själv (fast jag kanske gjorde dem snäpet värre i huvudet) utan det var vad folk hade berättat för mig. Vuxna människor då, och jag var fortfarande i den åldern då fakta nr 1 var att vuxna visste allt.
Inte helt överraskande så blev jag livrädd för att nånsin åka till Stockholm och satt ibland och undrade "Hur klarar folk av att bo där egentligen?" och när jag skulle, då och då, åka tåg upp till Falun för att hälsa på min syster eller mina morföräldrar så åkte jag själv från och med ca 14 års ålder. Jag satt och kollade vilka tågresor jag kunde ta och då fanns det alltid några stycken som var ganska billiga, lätta och snabba. Men jag tog aldrig dem, för då var det tågbyte i Stockholm. Det kunde jag ju inte göra! Jag skulle ju bli rånad, åtminstone! Så jag tog istället den resan som kostade en hundring extra, hade tre tågbyten istället för ett och tog en extra timme eller två att komma fram med.
Jag hade ingen annan bild av Stockholm, vid det laget, än värsta skräckscenariot. Det var inte förrän jag skulle träffa några vänner (varav en av dem var min blivande sambo Malin) som jag pratat med på nätet, som jag tillslut åkte upp till huvudstaden. Det var lite läskigt, men med ett par riktiga Stockholmare vid min sida så skulle det nog gå bra. Vilket det såklart gjorde.
Allt var väldigt stort och det var massor med trafik överallt, men det var fantastiskt. Det var så häftigt! Jag var rätt stum under hela tiden, men tyckte det var riktigt härligt. Under den vistelsen såg jag inte så mycket av Stockholm däremot, mer än typ Sergels Torg som ni kan se i bakgrunden av dagens bild, utan det kom inte förrän jag ett par år senare flyttade upp hit för att studera vid Nackademin. Efter det har jag sett mer och mer av Stockholm och jag fullkomligt älskar staden. Den har en speciell plats i mitt hjärta.
Efter att jag hade besökt Stockholm för första gången så blev ju mitt perspektiv såklart väldigt annorlunda. Man kan väl säga att jag såg sanningen nu. Det gjorde att jag även märkte att folk jag pratade med över internet, som inte kom ifrån Stockholm snackade väldigt mycket skit om staden. Av nån anledning, så ökade skitsnacket oftast ju längre ifrån Stockholm de bodde. Så folk från norrare Norrland eller från Skåne var de som talade sämst om stället. Det är väldigt konstigt, då det bor otroligt många norrlänningar och skåningar här.
Jag tycker att de som har denna hemska bild av Stockholm borde ta en weekend här. Vandra runt i staden, fika i Gamla stan, shoppa i stora som små butiker, turista runt kungliga slottet, se Djurgården och Skansen och bara njuta av staden. Jag bor här, men gör gärna dessa saker med jämna mellanrum. Jag får inte nog av det.
Folk här är i allmänhet väldigt trevliga, smarta och jordnära. De är mer öppna mot saker, vilket är väldigt skönt jämfört med hur det var i lilla Hässleholm. Här är man inte utanför. Det går inte, då majoriteten av alla som bor i Stockholm inte kommer från Stockholm, verkar det som. De kommer från alla delar av landet och alla andra länder också, för den delen. Men vem är då Stockholmare? Är jag en Stockholmare ändå?
Jo, men bara i smyg.
----
Dagens slips är donerad Per Malmberg och den är av märket Joy Boy, som verkar vara från butikskedjan Joy. Inte mer komplicerat än så, tydligen. Den är en väldigt fin slips helt i siden, så om ni vill buda lite på den så kan ni ta er hit:
http://www.tradera.com/bla-vit-randig-slips-enslipsomdagen-dag-19-auktion_340275_147471733 (jag beklagar den dåliga bilden, en mobilbild bara)
