Dag 145: Vad händer i skolan, egentligen?

När jag öppnade dagens Metro så möttes jag av hela två artiklar som mer eller mindre rörde skolan på ett sådant sätt att jag mådde riktigt dåligt. Sånt som får en att börja tänka på hemmaskolning, eller om man ska stå i skuggorna på skolan som en hämnare och vaka över sitt barn hela dagarna. Det första jag läser handlar om att nu enligt Högsta Domstolen så kan och får lärare utöva ett visst våld mot elever. Våld! De får inte använda det i bestraffningssyfte, men får användas för att "praktiskt tillrättavisa" elever. I princip, något förenklat, "gör som jag säger annars får du stryk". HD hade haft förståelse för en rektor i det senaste fallet, där en elev hade skolkat mycket och sagd rektor påträffade eleven i korridoren under lektionstid. Han tar då tag i elevens arm och släpar den till klassrummet. Det är lite gränsfall, men det kan jag ändå se förbi. Väl i klassrummet sen så vill eleven gå ut och hänga av sig sin jacka. Rektorn och eleven börjar tjafsa vilt om detta fram tills tillslut när rektorn tar hårt tag i elevens öra och drar ner denne i skolbänken. Det, mina vänner, är definitivt att gå för långt.

Hade jag varit i skolan och sett något sådant, så hade jag varit otroligt skrämd. Jag hade blivit väldigt rädd för den rektorn, på ett väldigt icke respektingivande sätt kan jag tillägga, och även sett mer snett på alla lärare och undrat om de skulle kunna göra samma sak. Tja, nu får de det enligt vårat högsta rättsväsende. Metro listar även experter som säger att det är vanligt att de träffar på elever som utsatts för lärarvåld.

När jag letade efter en artikel att länka till, så blev det den på Aftonbladet, och de nämner att lärare som utsätts för våld av en elev inte ska få skadestånd. Det är minst lika absurt, såklart, och Lärarnas riksförbund uttalar sig om att lärarna inte ska behöva tåla detta. Helt rätt! Det som förvirrar mig då är när det ses så olika på vart våldet landar. Det är lika fel åt alla håll, men Aftonbladet har även ett par omröstningar kopplade till nyheten där de frågar "Ska lärare tåla våld från elever?" och "Ska lärare få använda våld?" med resultaten, i skrivande stund, att över 95% är emot att lärare ska tåla våld från elever. Bra! Ner med våldet! Men vänta nu... ca 40% tycker att lärarna själva ska få bruka våld. Vad i...? Under de 10 minuternas mellanrum mellan de gånger jag kollade denna statistiken så är andelarna i princip oförändrade, trots att på denna korta tid så har båda omröstningarna (som har ungefär lika många röster båda två) fått 3000 nya röster vardera. Det verkar alltså vara en stadig åsikt. En av Metros experter på området nämner också att "enligt barnkonventionen så har barn samma rätt som vuxna att inte behöva bli utsatta för våld". Så varför tycker nästan hälften av folket som röstat helt tvärtom?

Varför ska eleverna "tåla stryk" när lärarna absolut inte ska göra det? Eleverna kan väl då åtminstone få göra lite "praktiska tillrättavisanden", det är väl inte mer än rätt?


Den andra artikeln jag läste handlade om #tafs som är den hashtag som nu sätts på alla historier på Twitter om tjejer som blivit tafsade på, antastade och förnedrade i skolan (och andra ställen). Detta är inget nytt såklart, här är historier från tjejer och killar i alla åldrar. När jag först läste det så tänkte jag tillbaka till min egen skoltid. Jag tafsade aldrig på någon. Jag visste att det var fel och även om jag inte gjort det, så hade jag nog aldrig vågat. Jag såg heller aldrig det hända. Eller gjorde jag det? Jag minns mobbing i mellanstadiet då nån tjej retades för att hon hade BH på sig, av både killar och tjejer men jag gissar nu på att tjejerna mest hängde på för att antingen inte bli utsatta själva eller för att verka coola. Annars var det väl inget. Eller? Ju mer jag tänker på det, ju mer får jag upp minnesbilder från ögonvrån där killar och tjejer hänger tillsammans på rasterna. Små skrik från tjejer i bakgrunden nånstans, var det "lekfulla" skrik eller nåt allvarligare? Jag vet verkligen inte. Jag mår dåligt av tanken.

Tjejer som dras iväg på toaletter där ett halvt dussin killar tafsar, sliter i kläder, vill se och känna. Ända ner i lågstadiet och lekis och sen förevigt framåt till arbetsplatser och på krogen. Killar förväntas göra sånt här. "Äsch, de är ju nyfikna. Pojkar gör sånt." är en vanlig replik från lärare och dylikt. Trots att jag inte varit delaktig i det hela, så skäms jag över att jag inte sett det mer. Att jag inte reagerat starkare. Jag har vetat om tafsande på krogen och vissa arbetsplatser, men på nåt sätt har jag alltid tänkt att det är ju vuxna kvinnor som kan ta hand om sig själva. Ju fler historier jag läser om #tafs, däremot, så inser jag min dumhet och naivitet med att ha trott att det gör det okej. Jag har accepterat det hela, även bland vuxna, som precis samma grej som lärare gjort i skolan. "Män gör sånt, det händer. Man får leva med det. Det är skit och förjävligt, men så ser världen ut." Jag mår lite illa.

Om jag får en dotter i framtiden, så ska jag göra det väldigt klart för henne att sånt inte är okej på något plan. Oavsett hur "oskyldigt" det än var. Jag vill att hon ska kunna berätta för mig om något sånt har hänt, med henne eller någon annan som hon sett, så att jag kan slåss med henne eller åt henne (beroende på vad hon själv vill) mot lärare, föräldrar och även småpojkar.

Om jag får en son, så gäller samma sak.


----------------------------


Dagens slips är donerad av Slipslådan.se och är av märket Mano. Vill ni buda på den, kan ni göra det här: http://www.tradera.com/mangfargad-randig-slips-ny-mano-enslipsomdagen-dag-145-auktion_340275_156819561