På en blixtvisit för jobbets räkning. Men det var första gången på många veckor nu som jag åkt ner och jag undrade lite hur det skulle kännas. Skulle det vara som att komma hem igen? Eller skulle det inte kännas annorlunda alls? Varken eller, visade det sig. Visst, allt kändes lika bekant som det gjort förut och jag glider igenom tunnelbanan utan att tänka fortfarande, men det kändes faktiskt som om jag var på besök. Som några av de första gångerna jag var i Stockholm innan jag flyttade dit.
Då var allt så nytt och lite skrämmande. Jag fasade över att använda lokaltrafiken, då jag inte hade en susning om hur man gjorde. Vad skulle man säga i spärrarna? Var man tvungen att använda de bemannade spärrarna? Hur funkar korten? Ska korten också stämplas? Detta och mycket annat var så okänt. Jag trodde det var den känslan jag kände då bara, men jag känner igen delar av den upplevelsen idag med. Väldigt konstig känsla. Vet inte ens hur jag ska beskriva den. Jag börjar nog släppa Stockholm, åtminstone som hem. Jag älskar den staden, men det är inte mitt hem längre. Jag ser däremot fram emot att besöka den igen, jag hoppas bara att jag hinner göra mer där nästa gång. Med 2,5 timmars ditfärd och lika mycket hem igen, så blir det ett ganska litet fönster av stadsinsupande. Det är en stad som är värd att supas in.
Dagens slips är donerad av Tina Ekwurtzel och är utan märke, men om ni vill buda på den kan ni göra det här: http://www.tradera.com/bla-slips-med-rosa-medaljongmonster-enslipsomdagen-dag-313-auktion_340275_168251536
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar