Så har vi kommit till ännu en sån där dag. Profeter och knasbollar (inte nödvändigtvis på samma gång) kommer med sina noggrant uträknade datum då världen ska gå under, för att sen till sin enorma förvåning upptäcka att eldklot inte regnade ner från himlen, svallvågor inte sköljde bort mänskligheten, gud(ar) inte hämtade de rättfärdiga och jorden inte sprängs i en ofantlig mängd små bitar. Nej, just det ja, de räknar om lite och upptäcker att [datum] är den verkliga domedagen. Det kommer nog hålla på så i all evighet, men kanske minskar lite ju längre ifrån millennieskiftet vi kommer.
Det får mig att tänka på ett citat från filmen Life of Brian med Monty Python, där John Cleese säger till Brian "Ofcourse you're the messiah! I should know, I've followed a few!" eller något i den stilen. Med lite lätt ordutbyte kan man få samma passande budskap om domedagen: "Ofcourse it's the end of days! I should know, I've seen a few!"
Med just året 2000 så har jag stört mig lite extra på människans arrogans, då kosmiskt sett så snurrar vår planet runt runt runt i galaxen utan bemärkelse, men vi har under århundradena satt lite siffror på det hela och kallat det tideräkning (som för övrigt förändrats lite då och då och är fortfarande inte särskilt exakt). Sen när vi helt plötsligt närmar oss en siffra som står ut i mängden lite, med sina många fina nollor i sig, så måste det betyda något. Något hemskt. Visst, jag skuttar lite inombords vid sifferhögtider (som vid dag 333 i bloggen, eller datumet 121212 vi hade i år, eller ännu bättre 111111 förra året) så det är väl inte så konstigt om man sätter vikt på sådana datum. Men att tro att något som är så mycket större än oss som världen (både filosofiskt sett och sett till storlek) kommer påverkas av vår sifferporr är lite väl arrogant.
Med det sagt ska jag inte säga att jag har varit helt oberörd vid nån "domedag". Det har alltid varit en gnutta nervositet inom mig inför varje undergång, mest för att; man vet ju aldrig? Jag har över åren, och än mer på senare tid, haft lite små teorier om att världen faktiskt har gått under. Det tar bara ett tag för effekten att slå igenom. Om vi ser från år 2000... Vi har haft fler (uppmärksammade, åtminstone) terroristattentat, krig, naturkatastrofer och annat jobbigt än vi hade tidigare. Krigmässigt så har det väl varit värre, men med tsunamis och jordbävningar som orsakat stor förödelse världen över så börjar man undra lite. Nöter naturen bort oss bit för bit kanske?
Utöver att världen förändras så förändras även vi människor. Har vi alltid gjort, i alla tider. Annars hade vi inte kommit någonstans. Vi hade dött ut. Vi hade gått nakna i grottor utan eld och dött ganska pang bom. Så vi måste fortsätta gå framåt! Vilket jag känt att vi gjort också. Jag tyckte att intoleransen minskade, förståelsen ökade och allt blev långsamt bättre. Under de senaste åren däremot har jag istället sett hur det är raka motsatsen, i alla fall här i Sverige. Rasismen ökar och folk försöker rättfärdiga den, vilket de också tror att de lyckas med då rasismen är så utbredd att den får gensvar lite överallt. Genusfrågor kämpar sig framåt, men får ta fler och fler slag då folk inte förstår. Folk blir rädda. Som en viss liten grön jeppe en gång sa "Fear leads to anger, anger leads to hate, hate leads to suffering." känns passande här.
Allt detta är otroligt skrämmande. Jag blir själv rädd och även arg, på den mängd idioter som förstår. Som inte VILL förstå. De vill inte lyssna på annat än sin egen rädsla. När någon tar upp problem, så är en vanlig kommentar (som jag nämnt flera gånger tidigare) "Att folk orkar bry sig..." och tyvärr så är det fler och fler som inte orkar det längre. Som har gett upp, och i vissa fall gått över till andra sidan, om man säger så. Jag kan säga direkt nu, i alla fall, att jag ALDRIG kommer sluta att orka bry mig. Det går emot allt jag är. Det är otroligt viktigt för mig, det är därför jag tar upp det gång på gång. En person kanske inte gör så stor skillnad, men har vi tur så räcker det kanske i slutändan för att stävja våran undergång lite grann åtminstone.
-------------
Dagens slips är donerad av Christina Miraglia och är av märket Via Durini. Vill ni buda på den och förhoppningsvis göra världen lite bättre genom att därmed skänka pengar oavkortat till Prostatacancerfonden, kan ni göra det här: http://www.tradera.com/ljusrosa-prickig-sidenslips-enslipsomdagen-dag-356-auktion_340275_171539902
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar