Idag är en sån där dag då man egentligen vet att det inte är meningen att man ska lämna sängen på morgonen. Regnet skvalar utanför fönstret, täcket känns extra mysigt och både kroppen och knoppen kämpar febrilt med att vagga ner en i dvalan igen efter att larmet ringt. Men plikten kallar, så man bänder sig själv ur sängen med sin mentala kofot och stapplar iväg till jobbet efter den vanliga morgonrutinen. Ut i blåsten, regnet och sick-sacka till tåget för att undvika de djupa pölarna.
Några andra som också är ute och bekämpar vädrets makter är alla de ungar som är ute och säljer majblommor till folk. Åtminstone de som verkligen vill sälja. När jag själv sålde dessa små plastblommor, för en sisådär 15 år sedan, så var det ett år som jag var fast besluten om att sälja jättemycket. Jag minns inte varför, men jag tror att jag hoppades på gott om dricks eller något. Något sådant fick jag i princip aldrig, tyvärr. Men detta året så den dagen vi fick våra majblommor så var det fantastiskt dåligt väder. Regnet piskade och vinden vinade och alla skyndade hem från skolan för att dricka varm choklad, mysa med filt och se på tecknat. Men inte jag. Jag såg detta som ett gyllene tillfälle, då ingen hade haft chans att köpa majblommor än och ingen ville ut och sälja. Det betydde att alla var potentiella kunder!
Jag tog på mig regnskydd så gott jag kunde, men jag kunde inte få med mig ett paraply då jag behövde bära alla majblommor. Ut i ovädret och sälj! Jag gick runt till varenda hus i området, gata upp och gata ner, och ringde på. Kanske hälften var hemma (eller öppnade åtminstone) men det var ändå ett hundratal om inte mer. När de såg den lilla elvaåriga pojken stå och darra i regnet, blötare än en tvättsvamp i havet, så var nästan alltid minst en liten blomma såld så fort jag skakigt och blygt frågat "Vill ni köpa en majblomma?".
Jag minns en specifikt där jag ringde på och en kille i cirkus 30-årsåldern öppnade, och verkade lite nyvaken. Jag frågade min hårt intränade försäljningsfråga även här, och han verkade lite chockad och sa "Öh, ja! Jag vill köpa en. Men, kan du komma tillbaka om 20 minuter?" varpå jag svarade ett ganska trött "Okej". Jag började bli lite För frusen och tänkte runda av det hela, men höll mig ute ett tag till för att kunna sälja en blomma till åtminstone. Jag kunde säkert hitta nåt hus jag missat.
De 20 minuterna gick i snigelfart, men när de var slut så var jag punktligt där igen och ringde på. Även denna gången var han lite i chocktillstånd så jag frågade igen om han ville köpa en majblomma. "Öhm, jo, jag måste bara hämta lite pengar!" säger han, medan jag står på hans trapp som inte har nåt tak över sig. Han halvspringer tunt i hela huset, in i köket, in i vardagsrummet, in i matsalen, in i köket igen, upp på övervåningen, ner till vardagsrummet igen och slutligen tillbaka till mig vid dörren efter ett 10-minuters maraton runt i huset. Han beklagar, men kunde inte hitta några pengar. Sen stänger han dörren.
Jag går äntligen hemåt, nöjd ändå då jag har sålt nästan alla blommor på första dagen och då har jag inte hunnit sälja till familjen eller min farmor än. Men jag går där och undrar, med min barnafantasi, vad som gjorde den dåliga penga-letaren så stressad? Om det nu var det? Jag tänkte mig scenarion om att han kanske kidnappat nån som han gömmer i huset, och vill bli av med mig utan att verka misstänksam! Inte särskilt troligt, men man måste ju underhålla sig lite i regnstormen på vägen hem, eller hur?
Dagens slips är donerad av Tieroom.se och är av deras vanliga paradmärke Notch. Sprillans ny slips alltså, endast använd en gång och helt i siden! Passa på att buda på den här: http://www.tradera.com/bla-orange-randig-slips-helt-ny-enslipsomdagen-dag-111-auktion_340275_154421693
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar